Det är ett av råden i Andrew Berwicks långa manifest som spridits som en löpeld efter det hemska dådet i Norge 22 april 2011. Det bär mig emot att säga det men sällan har så många människor så fort satt sig in i en mans invecklade politiska budskap. Gärningsmannen har vänt uppochner på allt vi kunde föreställa oss och nu har han vår samlade uppmärksamhet. Uppmärksamhet är naturligtvis en grundförutsättning för att nå ut med sitt budskap, men sättet han skapade uppmärksamhet på är så förkastligt, omoraliskt och obegripligt att han förstört alla möjligheter till sympati från alla utom de med liknande emotionella störningar.
Man kan fascineras och imponeras av dedikationen bakom den iscensatta planen att skapa kaos i Oslo för att i skydd av rädslan kunna slå till obarmhärtigt hårt någon annanstans. Breiviks personlighet kommer att bli det mest studerade och diskuterade psykologiska och mänskliga mysterium under lång tid framöver.
I manifestet 2083 – A European Declaration of Independence framstår hans sofistikerade och komplicerade person i skarp kontrast mot dådet. Han uttrycker sig språkligt mycket korrekt och utförligt. De stycken där han inte klippt in andra texter för att exemplifiera visar han prov på insatthet, debattkunnighet och förmåga att se nyanser i materialet han går igenom. Han hade med säkerhet blivit en duktig journalist i en annan värld. Nu intresserar detta honom föga. En del av manifestet är mer som en praktisk manual till de som vill följa i hans fotspår och bli en Justiciar Knight.
Det ideologiska budskapet är ändå alltför komplicerat för många att greppa. Det handlar inte om rasism. I ett stycke kritiserar han rapmusikens socialt tillbakahållande effekt på den svarta befolkningen i USA och jämför med de starka kampsånger och energiska musik som kännetecknade den svarta rörelsen under 1950-60 talet. Det handlar inte om sionism eller nazism. Dessa extrema ideologier är ett lika stort hot mot europeisk frihet som det största hotet: Islam och multikulturaliseringen. Europas politiker och företagsledare säljer ut sina länder och sitt folk i utbyte mot röster från de invandrade muslimerna. Demokrati och politiskt rävspel hand i hand utan hänsyn till massarbetslöshet, bidragsfuskande, kriminalitet och motsättningar. Oavsett vad man tycker om rapmusik, sharialagar eller kriminalitet kan man aldrig tro att det går att förändra samhället med den här sortens vansinnesdåd.
